Mina senaste bokrecensioner



Jag ska ärligt erkänna att jag inte hade den blekaste aning om vad den här boken handlade om när jag började lyssna på den. Jag hade plockat hem ett recensionsex av boken från jobb eftersom jag sett boken ett flertal gånger på Instagram och omslaget verkade lockande, men jag tror aldrig att jag läste på baksidan. Jag kom tyvärr aldrig till skott att läsa boken och den blev liggande på en hylla. När jag ett tag senare hittade den som ljudbok på tjänsten som jag använder så laddade jag ner den offline ifall att jag skulle vilja lyssna på den. Nån vecka senare när min dåvarande ljudbok tog slut och jag behövde en ljudbok att lyssna på, på vägen hem, startade jag Liten två med potential, fortfarande utan att veta vad den handlade om.

Men oj vad glad jag är att jag gjorde det. Jag tyckte boken var lättsam och rolig mysläsning.

Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson handlar om Sofia, en riktigt stockholmstjej med det ”perfekta” livet. Hon har en snygg och framgångsrik pojkvän, en lovande karriär inom investment banking och har nyligen köpt en tvårumslägenhet på en fin adress i Stockholm. Problemet är bara att lägenheten måste renoveras. Ovanpå det jobbar Sofia väldigt långa och sena dagar på kontoret och föräldrarna ska skilja sig. Till renoveringen undersöker Sofia noggrant vilka firmor som finns för att säkerställ att hon får den bästa. Men när snickaren Arvid kommer en halvtimme försent den första dagen blir Sofia tveksam. Inte nog med att han är sen, han har till på köpet väldigt många och väldigt bestämda åsikter. Men det är något speciellt med Arvid som Sofia inte kan sätta fingrarna på. Han tycks se på henne på ett helt annat sätt än alla andra, till och med hennes perfekta pojkvän Oliver.


Liten tvåa med potential är väldigt underhållande och mysig. Dynamiken mellan Arvid och Sofia är otroligt roligt och det är spännande att se Sofia verkligen fundera över sitt liv och sina livsval. Vad är egentligen viktigt i livet och vad vill hon egentligen göra?


Så behöver du lite mysläsning så här i höstmörkret så har du en perfekt kandidat här. Härligt mysig med en gnutta alvar och självinsikt på toppen. Gör dig en kopp varm choklad och njut.


Har du läst Liten tvåa med potential? Vad tyckte du? Skriv i kommentarerna eller på instagram. Jag ser fram emot att höra vad du tycker.


Tills nästa gång! Trevlig Läsning!


 

Titel: Liten tvåa med potential

Författare: Camilla Davidsson

Förlag: Printz Publishing

ISBN: 9789177710424


Ett antal böcker ligger tätt intill varandra på ett golv så att de bildar ett kollage.

Det här med omslag, påverkar det dig när du väljer bok? Det sägs ju att man inte ska döma boken efter omslaget, trotts det så gör jag det väldigt ofta. Omedvetet läser jag inte baksidetexten på böcker vars omslag inte lockar mig och precis på samma sätt så är jag mer benägen att plocka upp och läsa böcker vars omslag tilltalar mig.


Tänker du någongång på det här med omslag. Väljer du t.ex. medvetet att plocka upp en bok vars omslag inte tilltalar dig bara för att bredda dina vyer? Jag kan inte påstå att jag själv gör det.


Har du en viss typ av omslag som du dras till eller har du kanske aldrig noterat det? Jag vet att jag dras mot "fluffiga" feelgood romaner bara genom omslaget. Många gånger har jag ingen aning om vad de ens handlar om när jag lägger till de på min lista. Omslaget avslöjar att boken är en feelgood och oftast räcker det för mig. Samtidigt måste jag nog hävda att jag inte väljer fantasyböcker, min favoritgenre, baserat på omslag. Jag upplever att fantasyböckernas omslag är än mer intetsägande än alla andra genres omslag, plus att jag nog är mer kräsen när jag väljer böcker i fantasygenren.


Och andra sidan upplever du att det spelar någon roll för dig om omslaget återspeglar bokens handling eller ej? Bland barnböcker är det t.ex. väldigt vanligt att omslaget visar en händelse från boken eller bokens karaktärer vilket inte är lika vanligt bland vuxna böcker. Där är omslaget lite mer tolkningsbart och framsidan förmedlar kanske mer bokens känsla snarare än bokens handling.


Hur känner du när det kommer till bokomslag? Påverkar de ditt beslut att överhuvudtaget plocka upp boken? Eller försöker du bredda dina vyer och läsa alla böcker? Spelar det någon roll för dig vad omslaget föreställer eller ej? Jag är väldigt nyfiken på att höra vad du tycker. Skriv i kommentarerna nedan eller på Instagram.


Till nästa gång! Trevlig läsning!



WOW! Jag vet inte ens var jag ska börja. Jag är helt såld. När jag läste första boken i serien, Ett hov av taggar av rosor, tyckte jag den var bra, riktigt bra. Det var inte direkt så att jag ramlade av stolen så bra den var, men den var riktigt bra. Men den här, Ett hov av dimma och vrede, var exakt så bra. Jag kunde inte lägga den i från mig och ville aldrig att den skulle ta slut.


Ett hov av dimma och vrede tar vid tre månader efter det att den förra boken slutade. Alla som varit med Under berget har nu återvänt hem och försöker nu återhämta sig efter det som hänt. Feyre, Tamlin och Lucian har återvänt till Vårhovet och försöker nu säkra hovets gränser och återbygga alla de städer som Amaranthas raserat. Tamlin och Lucian ägnar detta alls sin tid och Feyre lämnas oftast ensam hemma med endast vakterna och sina obehagliga tankar som sällskap. Trotts att det hela tre månader sedan de lämnat Under berget kan inte Feyre sluta tänka på det, tänka på vad hon gjort. Att hon räddat hela världen efter 50 års lidande spelar ingen roll när priset för det, var att hon mördade två helt oskyldiga alver. Alla Feyre möter tycker att hon är en hjälte som har räddat dem alla, dunkar henne i ryggen och tycker att hon är fantastisk. Feyre själv står inte ut med sig själv och får inte sova en endaste natt ostört utan att hon vaknar i panik av mardrömmar, där hon återigen befinner sig underberget och mördar de två oskyldiga alverna gång på gång.


Tamlin gör allt för att skydda Feyre från alla som kan vilja henne illa, han försöker till och med skydda henne från sig själv. Amarantha mördade Feyre under berget, men tack vare att alla de sju höglorderna var på plats kunde hon återupplivas som en alv. Men vad de sju höglorderna inte hade räknat med var att Feyre skulle få en del av deras magi. Så nu, mäktigare än någonsin, har Feyre inte bara en magisk förmåga, som de sju höglorderna har, utan hela sju magiska förmågor. Feyre vill lära sig mer om dessa förmågor men Tamlin är livrädd att kännedomen om hennes förmågor ska försätta henne i livsfara och anser därför att det är säkrast för henne om hon bara döljer dem för alla.


En annan person som Tamlin inte kan skydda Feyre från är Rhysand, natthovets höglord, som Feyre gjorde en överenskommelse med i ett desperat ögonblick Under berget. Avtalet går ut på att Feyre måste spendera en vecka varje månad hos Rhysand i Natthovet. Tamlin försöker förtvivlat hitta ett sätt att bryta avtalet, men det hindrar inte Rhysand från att dyka upp, under det allra mest olägliga tillfällen för att hämta Feyre, vare sig hon eller Tamlin vill det eller ej.


Precis som i den första boken tycker jag både karaktärerna och världen beskrivs väldigt ingående och bra, utan att det blir komplicerat eller långtråkigt. Boken är skriven ur ett första persons perspektiv, där vi får följa Feyre när hon upptäcker denna nya värld, med alla dessa nya varelser och väsen. I vissa böcker tycker inte jag att det göra någon skillnad för historien, ur vilket perspektiv den är skriven, men i den här boken tycker jag verkligen att det ger det där lilla extra. Att få se denna nya värld genom Feyres ögon, höra henne beskriva vad hon ser och upplever ger historien ännu mer djup om du fråga mig.


Vi får också se en betydligt större del av världen och besöka många fler platser i den här boken, vilket jag gillar. Första boken var så fokuserad på herrgården i vårhovet och Under berget att vi aldrig riktigt fick chansen att se särskilt mycket mer.

Jag gillar också att vi få se mycket karaktärsutvecklingar, hos väldigt många karaktärer i en och samma bok.


I väldigt många serie är den andra boken sämst, de blir lätt tråkig, fyllda med för mycket information och blir någon form av intetsägande bro mellan den första och tredje boken, men inte den här. Sarah J. Maas vet hur man skriver en bra uppföljare. Den här är till och med bättre än den första boken och jag kan inte komma på något som jag hade velat att hon ändrar på. Hon har lyckats få ihop en perfekt blandning information, karaktärsutveckling, spänning och äventyr. Historien rör sig framåt utan att vara varken sendragen eller förhastad. ”Perfekt blandning” är orden jag söker för att beskriva den här boken. Boken får full pott om du frågar mig.


Har du läst Ett hov av dimma och vrede och är sugen på att diskutera boken. Skriv i kommentarerna nedan eller skriv till mig på Instagram. Jag ser fram emot att diskutera boken med dig.


Till nästa gång! Trevlig läsning!


 

Titel: Ett hov av dimma och vrede (Ett hov av taggar och rosor, #1)

Författare: Sarah J. Maas

Förlag: Modernista

ISBN: 9789177814603