WOW! Jag vet inte ens var jag ska börja. Jag är helt såld. När jag läste första boken i serien, Ett hov av taggar av rosor, tyckte jag den var bra, riktigt bra. Det var inte direkt så att jag ramlade av stolen så bra den var, men den var riktigt bra. Men den här, Ett hov av dimma och vrede, var exakt så bra. Jag kunde inte lägga den i från mig och ville aldrig att den skulle ta slut.
Ett hov av dimma och vrede tar vid tre månader efter det att den förra boken slutade. Alla som varit med Under berget har nu återvänt hem och försöker nu återhämta sig efter det som hänt. Feyre, Tamlin och Lucian har återvänt till Vårhovet och försöker nu säkra hovets gränser och återbygga alla de städer som Amaranthas raserat. Tamlin och Lucian ägnar detta alls sin tid och Feyre lämnas oftast ensam hemma med endast vakterna och sina obehagliga tankar som sällskap. Trotts att det hela tre månader sedan de lämnat Under berget kan inte Feyre sluta tänka på det, tänka på vad hon gjort. Att hon räddat hela världen efter 50 års lidande spelar ingen roll när priset för det, var att hon mördade två helt oskyldiga alver. Alla Feyre möter tycker att hon är en hjälte som har räddat dem alla, dunkar henne i ryggen och tycker att hon är fantastisk. Feyre själv står inte ut med sig själv och får inte sova en endaste natt ostört utan att hon vaknar i panik av mardrömmar, där hon återigen befinner sig underberget och mördar de två oskyldiga alverna gång på gång.
Tamlin gör allt för att skydda Feyre från alla som kan vilja henne illa, han försöker till och med skydda henne från sig själv. Amarantha mördade Feyre under berget, men tack vare att alla de sju höglorderna var på plats kunde hon återupplivas som en alv. Men vad de sju höglorderna inte hade räknat med var att Feyre skulle få en del av deras magi. Så nu, mäktigare än någonsin, har Feyre inte bara en magisk förmåga, som de sju höglorderna har, utan hela sju magiska förmågor. Feyre vill lära sig mer om dessa förmågor men Tamlin är livrädd att kännedomen om hennes förmågor ska försätta henne i livsfara och anser därför att det är säkrast för henne om hon bara döljer dem för alla.
En annan person som Tamlin inte kan skydda Feyre från är Rhysand, natthovets höglord, som Feyre gjorde en överenskommelse med i ett desperat ögonblick Under berget. Avtalet går ut på att Feyre måste spendera en vecka varje månad hos Rhysand i Natthovet. Tamlin försöker förtvivlat hitta ett sätt att bryta avtalet, men det hindrar inte Rhysand från att dyka upp, under det allra mest olägliga tillfällen för att hämta Feyre, vare sig hon eller Tamlin vill det eller ej.
Precis som i den första boken tycker jag både karaktärerna och världen beskrivs väldigt ingående och bra, utan att det blir komplicerat eller långtråkigt. Boken är skriven ur ett första persons perspektiv, där vi får följa Feyre när hon upptäcker denna nya värld, med alla dessa nya varelser och väsen. I vissa böcker tycker inte jag att det göra någon skillnad för historien, ur vilket perspektiv den är skriven, men i den här boken tycker jag verkligen att det ger det där lilla extra. Att få se denna nya värld genom Feyres ögon, höra henne beskriva vad hon ser och upplever ger historien ännu mer djup om du fråga mig.
Vi får också se en betydligt större del av världen och besöka många fler platser i den här boken, vilket jag gillar. Första boken var så fokuserad på herrgården i vårhovet och Under berget att vi aldrig riktigt fick chansen att se särskilt mycket mer.
Jag gillar också att vi få se mycket karaktärsutvecklingar, hos väldigt många karaktärer i en och samma bok.
I väldigt många serie är den andra boken sämst, de blir lätt tråkig, fyllda med för mycket information och blir någon form av intetsägande bro mellan den första och tredje boken, men inte den här. Sarah J. Maas vet hur man skriver en bra uppföljare. Den här är till och med bättre än den första boken och jag kan inte komma på något som jag hade velat att hon ändrar på. Hon har lyckats få ihop en perfekt blandning information, karaktärsutveckling, spänning och äventyr. Historien rör sig framåt utan att vara varken sendragen eller förhastad. ”Perfekt blandning” är orden jag söker för att beskriva den här boken. Boken får full pott om du frågar mig.
Har du läst Ett hov av dimma och vrede och är sugen på att diskutera boken. Skriv i kommentarerna nedan eller skriv till mig på Instagram. Jag ser fram emot att diskutera boken med dig.
Till nästa gång! Trevlig läsning!
Titel: Ett hov av dimma och vrede (Ett hov av taggar och rosor, #1)
Författare: Sarah J. Maas
Förlag: Modernista
ISBN: 9789177814603
