top of page

Sektens barn - Bokrecension


En Storytel Reader ligger mitt på ett bord med bokomslaget till Sektens barn synligt på skärmen. Bredvid den finns en kaffekopp och i bakgrunden syns en assiett med småkakor, två ljusstakar, en blomma och en duk. Bilden är tagen på en uteplats under tak, med naturen synlig i fjärran.

Det här är den sista och avgörande boken i serien om sekten på dimön. Nu har det gått 20 år sedan förra boken och Sofia och Benjamin har fått en dotter som nu är 16 år. Sofia driver numera ett härberg för avhoppade sektmedlemmar där hon hjälper dem att hitta vägen tillbaka till det vanliga livet igen. Men allt slås i spillror när en brutal storm drar igenom Sverige och jämnar byggnader med marken. Det här är en katastrof utan dess like som Sverige inte sett tidigare och i denna period av ovisshet och oro, kliver Franz och ViaTerra fram ur skuggorna, starkare än någonsin.


Franz och ViaTerra utnyttja situationen och skapar sig ett nytt gott rykte genom att hjälpa till att städa upp och rensa efter katastrofen. Franz börjar hålla live föredrag som får allt mer följare för var dag som går. Men allt det här är inte tillräckligt för honom. Franz har en märklig vidrig besatthet av Sofia och kan inte låta henne vara ifred. Långsamt, långsamt börjar han nässla sig in i Sofias och Benjamins liv igen, bit för bit tills Sofia blir lätt paranoid och börjar misstänka allt och alla för allt dåligt som sker i hennes liv. Samtidigt verkar någon vara ute efter Sofias dotter. Sofia är helt övertygad om att det är Franz som tillslut fått reda på att dottern skulle kunna vara hans.


Det här är verkligen en otroligt spännande bok och jag blir djupt engagerade i historien, så pass att jag flera gånger vill skrika högt åt karaktärerna att sluta fatta så himla dumma beslut. Sofia säger om och om igen att hon ALDRIG mer ska ha kontakt med Franz men det dröjer sällan länge innan hon ringer upp honom, skäller ut honom och skriker åt honom att aldrig ta kontakt med dem igen, men det är trotts allt hon själv som ringer upp honom varje gång, detta trotts att hon vet att han går igång på att hon skriker åt honom.


En annan sak som irriterar mig är att vi vid det här laget vet att Franz alltid får sin vilja igenom i slutändan, han lyckas alltid snärja alla till att göra som han vill. Så varför lyssnar hon så mycket på honom? Hade det varit jag hade jag aldrig lyssnat på honom. Om man vet om att människan kan övertyga en att göra och tycka som han vill bara genom att prata, borde man kanske aldrig ge den människan chansen, att just, få prata med en.


Tanken på att Sofia kan se Franz i ögonen, prata med honom överhuvudtaget, känns helt absurd. Om någon utsatt mig för de saker som Franz utsatte Sofia för hade den personen varit som död för mig. Jag skulle aldrig kunna se den personen i ögonen, skulle aldrig kunnat tala med den personen, jag skulle inte ens kunna befinna mig i samma rum som den personen. Det skulle ALDRIG spela någon roll vad den personen än sa eller gjorde, den personen skulle aldrig bli förlåten. Så hur Sofia överhuvudtaget kan stanna kvar och lyssna på vad Franz har att säga, det är omöjligt för mig att förstå.


Händelserna i boken staplas på hög, den ena sjukare och vidrigare än den förra. Det här är verkligen en bok som skakar om en. Man får en helt annan insikt i exakt hur sjukt sektlivet kan vara, både den tiden du är där, men även tiden efter att du har lämnat. Jag tror att händelserna i den här bokserien, och särskilt de två sista böckerna, är så obehagliga är just för att sekten och Franz i slutändan alltid kan komma undan med det. Det finns aldrig bevis och det slutar alltid med att det är ord mot ord. Skulle Sofia försöka sätta dit Franz i en rättegång så skulle Franz komma undan varje gång, för det finns helt enkelt inget som kan knyta honom till brottet. Vetskapen om exakt hur lätt det är att komma åt någon på det viset som ViaTerra kommer åt Sofia 20 år efter att hon har lämnat sekten, exakt hur lätt det är att utföra och komma undan med det är skrämmande och obehagligt.


Har du inte redan läst serien om sekten på Dimön så bör du verkligen göra det. Du får verkligen upp ögonen för hur sektlivet fungerar och vad som sker om du lyckas ta dig ut. Du kan läsa mina recensioner av de tidigare böckerna här.


Vad tycker du om boken? Håller du med mig eller tycker du något helt annat? Jag ser fram emot att höra vad ni tycker i kommentarerna nedan eller på instagram.


Till nästa gång! Trevlig läsning!


 

Titel: Sektens barn (ViaTerra, #3)

Författare: Mariette Lindstein

Förlag: Bokförlaget Forum

ISBN: 9789137150505

bottom of page