Jag fick den här boken av min bästa kompis i julklapp, men har inte haft tid att läsa den förens nu. Jag kände igen omslaget väl, det hade florerat på Instagram ett tag, men jag hade ingen aning om bokens handling och jag hade inte läst någon av författarens tidigare böcker, så jag hade ingen aning om vad jag kunde vänta mig.
Boken handlar om ståuppkomikern Maja, som när boken börjar, blir förd av polisen till psyket. Maja förstår ingenting, hon hör inte hemma på psyket, men hon följer snällt och fogligt med i hopp om att de ska inse sitt misstag. Därefter hoppar vi mellan livet på psyket och hur hon egentligen hamnade där från första början. Den historien innehåller bla. att Maja river ner tapeterna i bästa vännens sommarstuga och att hon åker till Ryssland för en komikertävling men blir istället biten av en hund.
Jag vill börja med att säga att den här boken handlar om depression något som varken jag själv eller någon i min närhet har upplevt, jag har därför svårt att uttala mig om ämnet.
Tyvärr kände jag ganska tidigt att det här inte var en bok för mig. Jag hade svårt för huvudkaraktären och jag upplevde att hon var lite rörig i sin tankegång vilket jag hade svårt att hänga med på. Hennes tankar studsade ganska snabbt från en sak till en annan och i en sekunden var hon glad och i nästa var hon ledsen. Om det beror på hennes depression eller om det bara är sån hon är vet jag inte, men jag hade tyvärr personligen svårt för att fatta tycke för huvudkaraktären.
Trotts det tycker jag att boken är mycket välskriven och att författaren har använt sig av ett lagom språk som inte är för mycket och inte för lite. Historien flöt på i ett bra tempo som verkligen fångade läsaren. Så trotts att jag inte riktigt fastnade för huvudkaraktären så var boken spännande och intressant nog för att jag skulle läsa färdigt den.
Jag tycker också att storyn var väldigt spännande och mycket bra upplagt. Varannat kapitel utspelade sig i nutiden på psyket och varannat kapitel utspelade sig i dåtid och visade hur Maja slutligen hamnat där hon hamnat. Författaren fick verkligen till en snygg blandning av framtid och dåtid och jag var ständigt nyfiken på vad som ska hända sen. Särskilt i dåtiden då vi hoppar från den ena galna händelsen till den andra.
Jag har som sagt ingen erfarenhet av depression men jag tyckte författaren gjorde ett bra jobb med att prata om ämnet på ett lagom allvarligt, men samtidigt lättsamt sätt. Jag tycker det är viktigt att hitta en lagom balans när man pratar om viktiga och känsliga ämnen. Är man för allvarlig kan det bli svårt att läsa om och ta in, och om man är för lättsam med ämnet är det lätt att man inte tar det på allvar. Jag tycker verkligen att författaren lyckats hitta en bra balans som gör det roligt att läsa men samtidigt intressant.
För mig som är skåning var det en speciell upplevelse att boken utspelade sig i Malmö, som är mig väldigt bekant. Det är väldigt sällan som böcker utspelar sig i Skåne och ännu ovanligare att huvudkaraktären är från Skåne, i alla fall de böcker jag läser. Så att få läsa en bok som utspelar sig i en så bekant miljö kändes mycket speciellt och ovant.
Har du läst Hur man gör succé på dårhus? Vad tyckte du? Skriv i kommentarerna eller på instagram. Jag ser fram emot att höra vad du tyckte.
Tills nästa gång! Trevlig Läsning!
Titel: Hur man gör succé på dårhus
Författare: Emmy Abrahamson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100174644
