top of page

Eliza och hennes monster - Recension

Uppdaterat: 17 okt. 2018

På bilden syns boken Eliza och hennes monster. Boken ligger på en orange strandhandduk med en blå vattenflaska från Hidrate Spark och en solkräm bredvid.

Boken handlar om Eliza en tonårstjej som går på högstadiet på dagarna, men kvällarna tecknar hon och skriver sin egen serie Monsterhavet som har blivit super populär. Hon har flera miljoner läsare på sin hemsida varje gång hon lägger upp en ny sida ur serien. Men ingen vet att det är Eliza som lägger upp den, mer än hennes familj. På nätet går hon nämligen under sitt användarnamn LadyConstellation. I skolan är Eliza en tönt utan vänner. Hon sitter mest och rita nya bilder till serien på rasterna och pratar inte med folk, Elizas vänner finns på nätet.

Tills det en dag börjar en ny kille i klassen, Wallace, och till Elizas stora förvåning ritar Wallace fanfiction av Monsterhavet.

Men en dag går allt åt skogen när Elizas riktiga identitet kopplas samman med LadyConstellation och plötsligt vet alla att Eliza är skaparen av Monsterhavet. Efter det går allting utför.


Det här är en bok som jag verkligen kan känna igen mig i och jag förstår verkligen Eliza. Inte för att jag har någon superkänd hemsida med miljontals besökare varje dag, men jag känner igen känslan och frustrationen som hon upplever. Alla har vi haft något eller skapat något som vi verkligen har älskat, och det har varit ens egen grej. Något som bara är ens alldeles egna. Det kan vara allt från en oupptäckt strandremsa där du brukar sitta och njuta av ensamheten eller kanske har du upptäckt att matbutiken alltid är alldeles tom på folk kl 11 på torsdagar. Om det då är fullt med folk på stranden eller i matbutiken när du kommer dit en dag kommer du antagligen bli ganska frustrerad. Det här var ju din ”hemlighet”, ditt alldeles egna, och nu känner alla till det. Precis så känner Eliza när alla får reda på att det är hon som har skapat Monsterhavet.


Monsterhavet är något som Eliza började skapa för att hon älskade att rita, det var hennes lilla ”skapelse-bebis”. När hon sedan la upp det på nätet och skapade ett forum så visade det sig att det fanns en del som gillade det hon gjorde. Men på något sätt förblev serien Elizas på något vis. Hon lyckades liksom gömma sig bakom sitt användarnamn och genom att aldrig läsa kommentarerna, för att inte bli påverkad, förblev det hela Elizas.

När alla sedan får reda på vem Eliza är och att det är hon som har skapat Monsterhavet spricker den här lilla bubblan som Eliza och hennes serie har befunnit sig i.


Samtidigt handlar det också om oron i att totala främlingar på nätet plötsligt vet var Eliza bor. Folk kan ringa till hennes hus, hur som helst eller plötsligt bara dyka upp utanför hennes dörr. Internet är lite som en livsfarlig kobra. Vi tror alla att det är vi som har kontrollen och vi tycker att det är jätte roligt att leka med kobra, tills den en dag vänder sig om och hugger oss i handen. Och plötsligt inser vi att vi aldrig egentligen hade någon kontroll, att kobra egentligen bara lekt med oss och inte tvärt om. Vi vet alla faran med internet och att man ska vara försiktigt, det visste Eliza också, och det var därför hon var så mån om att hålla sin sanna identitet dold.

Eliza är en karaktär som det nog är många som kan känna igen sig i. Hon är blyg, aningen tillbakadragen och lite intetsägande. Hon går genom skolan dag in och dag ut utan att någon egentligen ser henne. Hennes enda vänner har hon träffat på nätet efter som de som går i hennes skola inte duger någon av dem. Hon bråkar med sina bröder, precis som vem som helst gör och hon har ett brinnande intresse för hobby.


När det kommer Wallace så tyckte jag att han var helt okej, till en början. Jag håller helt med när både han och Eliza förklarar att det ibland kan vara lättare att chatta med en person online men när man sedan träffas så blir det märkligt pinsamt och ingen vågar riktigt säga någonting, det håller jag helt med om. Däremot tycker jag det känns väldigt udda att han inte klarar av att prata högt i folks närhet och att han istället skriver på lappar till Eliza. Vi får ju reda på längre fram varför han gör så, men ändå. Det var något med det som jag inte riktigt tyckte lät trovärdig, det kändes konstlat och märkligt.


Och när det kommer till hans reaktion på avslöjandet av Elizas hemliga online identitet så tycker jag att det är fullkomligt oacceptabelt. Att han blir arg och besviken för att hon inte berättat tycker jag är helt okej, det är förståeligt. Med det är det som han gör sedan. När han kommer för att bli sams med Eliza och han försöker tvinga henne, med hjälp av dåligt samvete. Eliza mår skitdåligt över allt som har hänt och blir rent ut sagt trakasserad både online, men även i sitt eget hem av främlingar som försöker ringa till henne och liknande. Hon mår så dåligt att hon inte kunnat ta sig ur sängen på flera dagar, än mindre fortsätta på serien.

Men det skiter Wallace i. Han klampar in och försöker ge Eliza så dåligt samvete att hon ska fortsätta på serien i alla fall, för Wallace skull. Jag blev faktiskt skit arg när jag läste det och började faktiskt hatar Wallace karaktär efter den händelsen. Och till på köpet så gör han det inte bara en gång, han gör det TVÅ gånger.


Eliza åker hem till Wallace några dagar senare i hopp om att de ska kunna prata och bli vänner igen. Men han fortsätter försöka ge henne dåligt samvete över vilken dålig kompis hon är som inte ställer upp och hjälper Wallace när han verkligen behöver det. Att Wallace får ut vad han vill och behöver ur situationen är tydligen viktigare än hur Eliza mår eller deras vänskap. Hur Eliza kan bli vän med honom igen efter det där, det förstår inte jag. En sabla skitstövel det är vad han är, och en egoist.

Jag tycker boken är otroligt inspirerande särskilt Eliza och hennes skapelse. Man blir så inspirerad av vad hon har lyckats göra att man omedelbart vill kasta sig på närmaste dator och försöka skapa något liknande. Tyvärr är jag inget vidare på att rita, så jag är tveksam till att det skulle kunna bli en karriär för mig. Men det är så otroligt coolt att läsa om hur Eliza skapat något för att hon själv ville det, för att hon tyckte det var kul och sen plötsligt så har det blivit jättestort. Hon har flera miljoner tittare på hennes hemsida, som hon gjorde för att det var kul. Det låter så himla coolt och man önskar bara att man själv skulle kunna skapa något liknande och jag tror att den här boken kan inspirera många till att göra just det, särskilt många unga läsare. Man hör ju dagligen om folk som har gjort något på skoj, som sedan slagit igenom på nätet och nu är de superkändisar.


Serien Monsterhavet låter fantastisk och jag vill bara vet mer om den och hur det går för den. Boken är skriven som så, att den blandar vanlig löpande text med chattdialoger och bilder från serien, oftast bara en ruta åt gången.

Chattdialogen tycker jag tillför massor till serien. Eftersom Eliza umgås med sina vänner på nätet i chattforum, så tycker jag att det är en ren självklarhet att dessa dialoger ska visas upp i sitt rätta jag, istället för att det skulle ha skrivits om till flytande text.


Bilderna gillar jag också. Det pratas ju om serien hela tiden och Eliza beskriver gärna karaktärerna ingående i sitt eget huvud när hon ritar dem, men det blir ännu mer levande när vi faktiskt får se dem ritade framför oss.

Däremot så brukar där finnas små textsnuttar under bilderna som jag antar, tillsammans, ger oss en insyn i Monterhavet, men jag fick aldrig riktigt ihop det små snuttarna jag läste. Jag vet inte, jag upplevde det som att varje sådan textsnutt var en separat text och såg inget riktigt sammanhang i dem. Men det kanske bara är jag som inte såg sammanhanget.


Jag gillade boken skarpt. Eliza är en karaktär som är lätt att känna igen sig i. Texten är välskriven men lättsam och den blandas väl med chattdialoger och bilder från serien. Boken passar unga likväl som gamla och jag tror att det är många som kommer kunna läsa denna boken och verkligen känna igen sig i Elizas problem och situation, särskilt många yngre. Jag tycker boken är helt rätt i tiden, särskilt nu som så många unga lägger upp allt möjligt på nätet i hopp om att bli kändisar.


Jag ger boken 5/5! Det enda jag kan klaga på är att boken är en fristående bok, vilket innebär att det inte kommer att släppas fler böcker om Eliza. Hade detta varit en serie hade jag gladeligen slängt mig över nästa bok.

Håller du med mig eller tycker du något helt annat. Jag ser fram emot att höra vad du tycker i kommentarerna!


Tills nästa gång! Trevlig läsning!


 

Titel: Eliza och hennes monster

Författare: Francesca Zappia

Förlag: Modernista

ISBN: 9789177812180

bottom of page