Det här har verkligen varit en bok som jag har velat ska ta slut, inte på ett dåligt sätt utan för att jag vill få ett avslut. I tre hela böcker har vi nu läst om hur aliens dyker upp och försöker ta över världen och nu ska vi äntligen få en förklaring till varför och inte minst, hur. Vi har genom hela historien fått glimtar till hur det har gått till och varför de gör som de gör, men nu får vi äntligen det avslut som jag har längtat efter.
Eftersom detta är tredje boken i serien tänker jag inte gå in på handlingen av denna boken utan här kommer en snabb beskrivning av vad den första boken handlade om, jag kommer förövrigt att håller mig till att prata om vad jag tyckte om boken utan att avslöja något.
Den femte vågen, första boken i serien, beskrivs så här: Från en dag till en annan dyker ett alien skepp upp på himlen, det bara hänger det, inget meddelande sänds ut från skeppet och inga varelser kommer ut. Det bara hänger där. Sedan slåss all elektronik ut. Det är så det hela börjar; Attacken mot Jorden. Aliensen vill åt jorden och människorna på jorden är bara irriterande småkryp som ska förgöras. Våg efter våg av död och förgörelse skickas över jorden för att förinta allt liv. Jordbävningar, tsunamis, djurattacker, dödliga sjukdomar. Mänskligheten faller och det lilla som finns kvar av den samlas i små läger, kämpar för överlevnad.
Cassie är ensam kvar. Sjukdomarna tog hennes mamma. De andra sköt hennes pappa och kidnappades hennes bror. Cassie litar inte på någon när hon ger sig ut på det livsfarliga uppdraget att rädda hennes bror från De andra.
Den sista stjärnan, precis som de andra böckerna i serien, är skriven ur flera personers perspektiv. För varje bok som går tycker jag det blir allt mer förvirrande när de hoppar mellan de olika karaktärerna. Även om varje kapitel börjar med namnet på den som vi nu följer så börjar jag snabbt blanda ihop dem och trassla ihop vem som sagt och gjort vad. Jag har aldrig direkt varit något fan av just flerpersonsperspektiv, jag tycker oftast att det inte används på ett bra sätt utan istället skapar en del förvirring.
Samtidigt förstår jag att det kan ge större förståelse för historien genom att vi kan se den ur flera personerna perspektiv och att vi kan ta fel av information som vi aldrig annars skulle ha fått. Men jag tycker att det ska användas med försiktighet, i Den sista stjärnan tyckte jag det skapade en del förvirring.
Storyn är hyfsat spännande för att få hålla oss som läsare kvar, men det är något förvirrande, särskilt slutet. Författaren Rick Yancey använder möjligheten att hoppa mellan karaktärerna för att helt utesluta oss som läser från vad deras plan är. Istället ger sig karaktärerna ut för att rädda världen men vi som läsare har inte en aning om vad det är de ska göra eller ens vad planen är. Vi sitter som förvirrade åskådare och undrar vad tusan som ska hända.
Slutet var jag inte supernöjd med. Mest för att det hände en väldigt massa grejer, väldigt snabbt, utan någon som helst förklaring och sedan tog allt slut. Hade jag själv fått välja slutet hade jag inte nödvändigtvis ändrat det, utan kanske istället gett mer beskrivning och förklaring till vad det var som hände.
Sammanfattningsvis finns det inte super mycket jag kan säga om boken utan att börja avslöja saker, därför håller jag det här. Boken fick en svag 4/5 av mig, mest därför att det hände någonting hela tiden och jag ville bara läsa vidare. Men jag anser definitivt att den kunde ha fått en 5/5 om författaren bara hade saktat ner tempot lite och börjat förklara lite mer för oss läsare. Nu kändes det bara väldigt förvirrande.
Har du läst Den femte vågen-serien? Vad tyckte du? Håller du med mig? Eller tycker du att jag har helt fel? Jag ser fram emot att höra vad ni tycker!
Tills nästa gång! Trevlig läsning!
----------------
Titel: Den sista stjärnan
Författare: Rick Yancey
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129687781
