En del blev lite förvirrade över ett inlägg jag gjorde på Instagram häromdagen där jag skrev att jag fått en bokbaksmälla / book hangover och undrade vad det var. Så jag tänkte att jag skulle passa på att förklara.
En bokbaksmälla är mer en känsla och inte något specifikt eller bestämt, utan varje person upplever det olika. Men på ett ungefär innebär det att när du läst slut boken så är du fortfarande så inne i den att du fortsätter tänka och känna saker från boken trotts att den är slut. Det är en väldigt märklig känsla och man känner sig ganska konstig.
För att ta ett exempel, vi läser en bok som slutar med att huvudkaraktären blir dumpad av sin partner och blir super ledsen. Boken är bra och vi är helt inne i den och upplever samma känslor som huvudkaraktären. Och trots att boken är över och åter har placerats på hyllan, så sitter vi själva och känner oss konstiga. Vi går omkring och känner oss sårade och ledsna fast ingen har gjort oss något. Vi känner nästan att vi skulle vilja skälla ut våran egen partner fast att den stackaren inte gjort något alls. Det är en liten logisk del av vår hjärna försöker tala om för oss att det inte är våra egna känslor vi känner, men trots det så kan vi inte låta bli att känna dem. Det känns ju så verkligt på något vis.
Ett annat exempel skulle kunna vara om du läst en bokserie och när serien tar slut så känns det som att du verkligen känner karaktärerna i boken. Det känns som att ni är nära vänner, men så fort boken tar slut så tar all er kontakt slut och du varken hör eller träffar dem igen. Det hela känns väldigt sorgligt och tråkigt, nästan som man precis förlorat 10-20 kompisar på samma gång.
Hela fenomenet är rätt märkligt och man känner sig rätt konstig. Man får inte riktigt ordning på vilka känslor som är ens egna och vems som är karaktärens i boken.
Min senaste bokbaksmälla hade jag häromdagen när jag läste ut "Till alla killar jag har gillat", vilket jag postade om på Instagram. Jag kände mig alldeles konstig efteråt eftersom jag var alldeles fylld till bredden med känslor som jag mycket väl visste inte var mina, men ändå kunde jag inte hindra mig själv från att känna dem. Det tog mig flera minuter att samla mig och få ordning på alla känslorna igen. Jag blev liksom tvungen att sitta helt tyst och bara stirra rakt framför mig i några minuter innan jag vågade öppna min mun och säga något överhuvudtaget.
Den senaste bokbaksmällan innan dess minns jag tyvärr inte. Jag är rätt säker på att jag hade en efter att jag läst ut den sista Harry Potter och jag visste att det var slut för gott. Det är så länge sedan att det inte är något som jag minns, jag var inte så gammal på den tiden, men jag kan mycket väl tänka mig att jag hade en. Jag vet att jag brukar känna mig rätt tom och ledsen när jag läst ut någon av Sarah Dessen’s böcker, eftersom jag inte vill att de ska ta slut. Men om jag faktiskt fått en bokbaksmälla minns jag inte.
Personligen upplever jag dock att det är vanligare att jag får bokbaksmällor när jag läser lättsamma och små-mysiga-ungdomsromans-böcker (det är det officiella namnet på genren, jag lovar 😉). Det är inte lika vanligt när jag läser fantasy, äventyr eller sci-fi. Den enkla förklaringen till det är väl helt enkelt att ungdomsromans-böckerna handlar om just känslor och det är det som är i fokus, men i fantasyböckerna så har man ofta annat i fokus och där är känslor och kärlek bara en sak i bakgrunden.
Har du haft en bokbaksmälla någongång? Vilken bok läste du då? Eller är uttrycket bokbaksmälla helt nytt för dig? Jag ser fram emot att höra vad ni tycker!
Tills nästa gång! Trevlig läsning!