Mina senaste bokrecensioner


Uppföljaren till I huvudet på Miss lyckad är äntligen här! Serien om Louise Locke blir bara bättre och bättre för varje bok!


I seriens andra bok; Inte helt Miss Lyckad, har Louise äntligen fått det ärofyllda jobbet som chefsredaktör på resetidningen Away som hon så länge längtat efter. Tyvärr är livet långt ifrån så glammigt och bekvämt som Louise hade drömt om och hon har mer än någonsin att göra på sitt nya jobb. Inte nog med att hon måste städa upp den röra som deras gamla chef Manilla lämnade efter sig, men hon måste även komma på en nya framtidsplan för hur Away ska utvecklas digitalt, något som ska presenteras för ledningen. Som om inte det vore nog blir hennes man Johan erbjuden ett halvårskontrakt i Uganda och mot sitt bättre vetande bjuder Louise in sin tio år yngre syster Kajsa för att hjälpa till med barnen medan Johan är borta.

Chefsjobbet är tuffare än vad Louise tänkt sig, kollegorna har hemliga möten utan henne, Johan är på andra sidan jorden och hennes omogna syster har plötsligt bestämt sig för att hon ska utbilda sig till livscoach och belamrar nu Louises hus med pyssel. Ingenting blev riktigt som hon tänkt sig.


Jag måste börja med att säga att jag tycker den här boken är snäppet bättre än den första boken och jag älskade verkligen den första boken. Louise är verkligen en karaktär som vem som helst kan känna igen sig i, vare sig man har barn eller inte. Hon kämpar med att få ihop allt i vardagen och ställer skyhöga krav på sig själv eftersom hon är orolig för vad andra ska tänka om hon hämtar barnen senare på dagis eller om hon inte är en tillräckligt inkluderande chef.

Jag tycker också att man har framställt flytten till det nya chefsjobbet på ett väldigt bra och igenkännande sätt. Hon känner sig inte riktigt säker på någonting, höftar och gissar en massa och hoppas förtvivlat att ingen ska genomskåda hennes falska självförtroende. Jag tycker att det är en väldigt ärligt bild som jag tror många känner igen sig i. Det finns egentligen inga rätta eller felaktiga svar och Louise försöker ständigt göra sitt bästa.


Samtidigt är Louise misslyckanden ganska underhållande och jag har sällan långt till skratt. Hur någon kan ha så mycket saker som kan gå emot en på samma gång är imponerande.

Det nya tillskottet i familjen Lockes hushåll, Kajsa, går mig precis lika mycket på nerverna som som hon går på Louise nerver. Hon är slarvig och oansvarig och verkar leva i någon fantasivärld där allting är regnbågar och enhörningar. Jag förstår Louise till hundra procent att hon retar sig på sin syster och har svårt för att bo ihop med henne. Samtidigt kan man ju inte låta bli att reta sig på att barnen nästan verkar älskar Kajsa mer och verkar vara redo att byta ut sin egen mamma vilken dag i veckan som helst, vilka förrädare. Sen bidrar det förstås till att visa att Louise, och allt hon gör, inte alltid blir perfekt.


Jag tycker att Inte helt Miss Lyckad är en fantastiskt rolig och underhållande bok som det är lätt att känna igen sig i. Louise kämpar på med att få livspusslet att gå ihop precis som alla vi andra och det är underhållande, och ganska skönt att läsa om hennes misslyckande och känna att man inte är ensam.


Boken slutar dock precis som den förra boken, väldigt abrupt, och jag känner mig nästan lite snuvad på slutet. Så nu väntar jag med spänning på nästa bok, för det bara måste blir fler böcker om Louise Locke och hennes trassliga men underhållande vardag.


Heller du med mig eller tycker du något helt annat? Jag ser fram emot att höra vad du tycker i kommentarerna nedan eller på Instagram.


Tills nästa gång! Trevlig läsning!





Titel: Inte helt Miss Lyckad (Louise Locke, #2)

Författare: Veronica Linarfve

Förlag: Lind & Co

ISBN: 9789177797470



Tillbaka till den lilla ön i havet är uppföljaren till Sommar på den lilla ön i havet. Flora har nu lämnat sitt gamla liv i London och återvänt hem till sin familj och sin barndomsö. Hon driver nu mera ett litet café på stranden där nästan alla råvarorna som används kommer från ön. Floras gamla chef Joel har också stannat kvar tillsammans med Flora efter att ha förälskat sig i både henne och ön. Men tillskillnad från Flora så har Joel behållt sitt gamla jobb, vilket snabbt skapar problem. Joel behövs ofta på annan ort och med hjälp av företagets privatjet kommer och går han som han vill på ön. Detta resulterar i att Flora ofta lämnas ensam på ön och hon och Joel verkar glida allt längre ifrån varandra. Särskilt som Joel inte vill berätta något om sig själv eller sin barndom och Flora börjar allt mer och mer ifrågasätta om Joel verkligen är kär i henne eller om hon bara är bra att ha till hands när han är ensam.


Samtidigt på andra sidan ön har Floras bästa vän Lorna fattat tycke för den nya lokala läkaren Saif, men det är inget Saif märker av. Han har nyligen flytt från Syrien och har ingen aning om var hans fru eller barn är. Han har fullt upp med att anpassa sig till sitt nya liv på ön samtidigt som han ständigt väntar på besked från sin familj.


Miljön är den samma som i förra boken. Ön känns kanske något mer kylig och vindpinad än sist, men annars samma gemytliga lilla ö med en lokalbefolkning där alla känner alla. Vi får dock inte se jättemycket mer av ön i den här boken, eftersom vi mest befinner oss hemma hos de olika karaktärerna eller på stranden.


När det sen kommer till karaktärerna i boken så tycker jag att Flora är en lättsam och mysig karaktär som är lätt att tycka om och hon fortsätter att kämpa på med Caféet. I övrigt är det samma karaktärer som förra gången förutom Saif som är den enda nya karaktären i boken.

Joel och andra sidan har jag aldrig varit något jättestort fan av, och den här boken gör inte mycket för att förbättra det. Jag tycker han är arrogant och egoistisk som fortsätter leva sitt lyxlirarliv runt om i världen och sedan endast återvänder till Flora när han känner sig ensam och vill ha sällskap. Och när han inte orkar mer så kommer det smidigt nog en affärsresa som han måste åka på. Han verkar inte ha något som helst intresse av att låta Flora lära känna honom bättre. Jag hoppas verkligen att han bättrar sig i kommande böcker.


Jag tyckte att den här boken inte riktigt nådde upp till samma nivå som förra boken. Den kändes mycket hoppigare än vad den förra boken gjorde, med korta scensnuttar som avlöser varandra, vilket gör berättelsen uppstyckad och rörig. Sen tror jag att en del i det hela är att där är fler karaktärer i den här boken som vi följer. Fokuset är splittrat mellan flera olika karaktärer och jag får nästan känslan av att Saif är en huvudkaraktär i den här boken. Stundvis känner jag att vi fokuserar mer på honom och jag glömmer lite bort att det egentligen är Flora som är huvudkaraktären.


Handlingsmässigt tycker jag att den här boken känns lite tafatt jämfört med förra boken, i det avseendet att jag inte riktigt känner att boken är på väg någonstans. Jag upplever lite att det saknas en tydlig handling. Vi följer för det mesta alla de olika karaktärerna i boken och deras dagliga liv, utan någon direkt större händelse.


Som hängmatteläsning tycker jag den här boken är perfekt. Handling är lagom lugn och mysig för att du inte ska behöva engagera dig allt för mycket, samtidigt som intrigerna är spännande nog för att du ska vilja läsa vidare. Jag tycker boken lyckas bra med att beskriva jobbiga ämnen på ett lättsamt sätt, utan att förringa ämnenas betydelse, men samtidigt ändå inte göra dem allt för tunga att ta till sig. Den är en lagom bok att läsa i hängmattan eller på stranden i sommar, och man flyger snabbt igenom den.


Håller du med mig eller tycker du något helt annat? Jag ser fram emot att höra vad du tycker i kommentarerna nedan eller på Instagram!


Tills nästa gång! Trevlig läsning!



Namn: Tillbaka till den lilla ön i havet (Den lilla ön i havet, #2)

Författare: Jenny Colgan

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113082707



I somras fick jag möjligheten att läsa och recensera ett recensionsex av Louise Björnlunds debutroman Marionetten. Kort där efter fick jag förfrågan om jag även ville läsa och recensera uppföljaren: Jazzkatten, vilket jag självfallet ville. Det är alltid väldigt roligt och spännande att få läsa ett recensionsex innan boken är släppt.


Manuskriptet landade i min brevlåda och bara en månad efter att jag läst den första boken var även den andra boken utläst. Recensionen var jag dock tvungen att hålla på framtill nu.

Jazzkatten är alltså den anda boken i serien: Skärgårdsmorden, och den fristående fortsättningen på Marionetten. Alla karaktärerna och platserna är dem samma som i första boken men det dyker upp ett nytt fall som måste lösas.


Boken börjar med ett anonymt samtal till polisstationen. Någon har hittat en död kropp i grustaget på ön. Vem är den skyldige och varför? Södertörnspoliserna Ewald Wermelin, Ulrika Bigård och Lars Bengtsson kopplas omedelbart in på fallet. När poliserna undersöker kroppen hittar man ett spelkort instoppat i munnen på offret. Är det mördarens signatur eller ett försök till att få polisen att misstänka en särskild person. Ledtråden verkar nämligen leda till ett jaktlag som håller till i närheten av grustaget. Skärgårdsguiden Kina Bergsmed kallas återigen in för att bistå polisen i deras arbete med att fråga ut de misstänkta, eftersom Kina känner alla och de misstänkta har lättare att prata med Kina än med polisen.


Trotts polisens hårda arbete dyker det snart upp ytterligare en kropp, denna gången på stranden en liten bit från grustaget. Gamla intriger grävs nu upp och saker som hållits hemliga i åratal kommer äntligen fram.


Precis som i förra boken så får vi följa ytterligare ett perspektiv och precis som förra gången vet vi till en början inte vem det är vi följer utan vi får lära känna karaktären efterhand som historien fortlöper, tills karaktärens historia slutligen vävs ihop med polisernas och Kinas historia.

Jazzkatten, precis som Marionetten, börjar med en prolog där vi får en tillbakablick, ur mördarens synvinkel, mitt i akten. Prologen avslöjar ingeting om vem mördaren är eller varför den gör som den gör.

Omedelbart efter prologen följer ytterligare en tillbakablick 22 år tillbaka i tiden, denna gången ur någon annans perspektiv, men vi får inte reda på vems.


Jag tycker att tillbakablickarna verkligen bidrar till historien och gör den ännu mer spännande. Varje tillbakablick blir som en liten pusselbit och plötsligt känns det spännande att se vem som ska lösa fallet först, en själv eller poliserna i boken. Samtidigt tycker jag det bidrar till en variation som gör att boken inte känns så enformig. Istället hoppar vi fram och tillbaka mellan nutid och dåtid vilket jag upplever ger fart och spänning till historien.


Precis som jag skrev i recensionen av Marionetten, så är jag fortfarande nyfiken på Kinas samarbete med polisen och hur det egentligen började. Jag hade önskat en förklaring till hur det kommer sig att en civilperson arbetar med polisen på hemligstämplade fall, men det kanske kommer en förklaring i kommande böcker.


Jag tycker boken håller ett lagom tempo och språket är lättläst och flyter på bra. Emellanåt tycker jag att poliserna har ett lite väl komplicerat språk när de pratade sinsemellan, men i övrigt tycker jag det är lättläst och bra.


Boken är spännande från första stund och ett tag misstänker man alla. Just när man tror sig veta vem den skyldige är, så ändras allt…


- Jazzkatten släpps den 10 april 2019 -


Jag håller just nu en tävling på min Instagram där du kan tävla om ett exemplar av Jazzkatten. Du hittar tävlingen här!


Tills nästa gång! Trevlig läsning!


Namn: Jazzkatten

Författare: Louise Björnlund

Förlag: Louise Björnlund Förlag

ISBN: 9789198194630

Instagram

  • White Facebook Ikon
  • White Instagram icon
  • white goodreads icon
  • white mail icon
This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now